21 oktober, 2016

Exempel på delaktighet och demokrati kopplat till odling med barn

Igår höll jag och Julia ett föredrag inför pedagoger i Göteborg. Vi fick fin feed back via mini-utvärdering. Några frågor inspirerade till att skriva detta inlägg.  DET ÄR INTE KLART. Fyller på med mer text, bilder och länkar efter hand. Glad helg på er!
/Sara

Exempel på delaktighet och demokrati kopplat till odling med barn

Alla är deltagare!

Vid föredrag brukar vi poängtera att som deltagare räknar vi även de som tittar på, passerar förbi eller smakar av resultatet.

Vi vet sällan vad som pågår i barnens huvuden och ”vilka frön vi sår”. Ett exempel är killarna som var med fritids på en av våra odlings-workshops under en odlingsfestival i stan. Med sig hem till fritids hade de fått ett solrosfrö i självvattnande kruka. De var sällan med och odlade med oss, men tre veckor senare kom de och visade upp solrosen som nu var över två decimeter lång. De hade inte skött om den, eftersom den stod i en självvattnande kruka, men uppenbarligen hade de ändå studerat vad som hände med den och nu ville de gärna visa och plantera den utomhus.

 

Några deltar med spadtag andra med kaninbajs

Fritidsgården hade en kaninklubb. Där var några barn engagerade som aldrig var med på odlingstillfällena. Men när vi frågade om vi kunde få kaninbajs och halm som de städade ur kaninhusen till vår nya djupbädd så sparade de glatt i sop-påsar åt oss.

 

Tacka för alla insatser, även de små

När vi skulle djupgräva en yta på 3×4 meter så fick vi med oss fem tjejer i en halvtimme. Resten av ytan fick vi vuxna gräva i ytterligare två timmar. Men det var mitt (en vuxens) påhitt från början – och med stora spadar i tung leda är jobbet krävande. Så vi tackade för den stund barnen var med. Sedan kom de åter när det var dags att plantera och anlägga en liten gång.

DSC_3345-2

 

Be om hjälp

En eftermiddag var nästan allt klart, men så behövde gänget vi jobbade med gå hem halv fem. Jag letade upp en kille som inte såg ut att ha något speciellt för sig och frågade om han kunde hjälpa mig att peta ner några potatisar i jorden. Han hade inte odlat med oss tidigare men han ”ställde upp”. Efter den gången blev han lite nyfiken och kom och var med lite grann. Att ärligt be om hjälp funkar även gentemot föräldrar, grannar och volontärer. Folk vill gärna känna sig behövda. Ser de att vi klarar oss utmärkt ändå så är steget längre till engagemang.

 

Vuxna som förebilder

Vid ett tillfälle anordnade vi en gårdsfixardag som vi planerade i stort men fick pedagogerna på fritidsgården att vara med för att detaljplanera. Pedagogerna tog på sig att ansvara för varsin station, eller en på två. Här föreslog vi att personalen skulle tänka med genusglasögon på. Således valde en ung praktikant att vara i snickargruppen, fast hon inte kände sig som snickare och den manlige föreståndaren tog på sig skräpplockarhandskar och gav sig ut med sopsäck i hand. Att hela personalstyrkan var med påverkade barnen som deltog med stor entusiasm! Se mer HÄR.

 

För att skapa delaktighet kan en uppgift delas i många små

Som avslutning på en gårdsfixardag planterade vi ett fikonträd. Runt dess stam sattes små smultronplantor och lökar till vårblommor. Fritidsgårdens alla barn (som tidigare under eftermiddagen gjort vitt skilda saker) radade upp sig på ett led och alla fick välja en planta eller en lök som de i tur och ordning stack ner i jorden runt fikonträdet.

1978880_384770368341837_4938994201833465569_n

Ja, det gör vi!

Vi hade en lek som vi lekte emellanåt. Leken är en sorts charader. Vi kallar leken för ”Vilken bra idé. Ja det gör vi!” och den finns beskriven på sida 107 i boken. Se även digital version av bok.

Barnens förslag inspirerar!

Inför var beställning av fröer ingick att barnen fick vara med och föreslå vad som skulle odlas. Ibland genom att vi ritade teckningar av en drömträdgård, ibland genom samtal. När ett barn önskade melon så tänkte jag ”eh, men det går nog inte” – men sa typ ”Vilken bra idé! Vi testar!”. Jag läste på och fann en liten vattenmelon som vid tur kan ge skörd på friland i vår växtzon. I växthus skulle det gå bra. Så vi drog upp plantan med barnen och lånade sedan plats i växthus där jag gick en odlingskurs. Till hösten fick vi två meloner att kalasa på. Den ena var inte riktigt mogen men den andra var nog den godaste vi ätit. Se växthuset och hela melonen här.

DSC_3145

Vi som skriver detta är nyfikna på att höra hur ni jobbar med delaktighet och demokrati!

 

Fortsättning följer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>